opepp är verkligen rätta ordet nu. har fan känt mig så i flera dagar nu, skitsegt. men det är tur att jag har jennie på jobbet i allafall som uppmuntrar mig lite :) tror det beror på att jag känner mig lite ensam nu när mamma och pappa är borta ett tag på semester + att jens är upp i intet och hurtar. det är nu man märker att man verkligen inte är någon ensamvarg, jag vill inte vara själv, men det är jävligt nyttigt.  det är lite skillnad nu från förr kan man säga. och jag menar inte att det är något negativt snarare jävligt positivt, mår så himla mycket bättre nu. ärligheten varar längst, så är det verkligen. nu behöver jag inte vara orolig längre oh gå runt och inte veta vad som pågår, vad som är sant eller inte,  det är så skööönt - det är jag tacksam för.

har precis pratat med älsklingen i telefon, nu är det fält som gäller för honom så nu kan vi inte höras på några dagar.. tråkigt, men sånt är livet. är i allafall ledig hela nästa helg då han är hemma permis. det ska mys. <3

nu ska jag bre några mackor och sätta mig framför tv:n, sen sova.