Det känns som om allt ligger sååååå långt fram tills det går i uppfyllelse eller vad man ska säga. Känns som jag har 30 år i stället för 3 år kvar tills jag är utbildad. Usch, jag vet inte hur jag ska klara det här. Det mesta känns far away just nu.. Jag vet, man kanske inte ska sitta och "planera" sin framtid nu men va fan.. Klart man tänker väldigt mycket, man är ju inte 10 år längre. Känner väl att det är dags att flytta vartefter, det ända som stoppar egentligen är väl om man vågar ta det steget? Jag känner mig väldigt trygg här hemma med mamma och pappa på ekgatan. Men jag känner ändå att det finns någon spänning på att man vill ändå. Men aja, jag tänker i allafall inte tänka mer på det i dag. För jag ska snart göra i ordning mig och äka in till stan för att färga och klippa hår. Och då ska jag bara NJUTA! Så det så. Hejdå utväxten, välkommen ljusare hår!

I helgen har jag haft det mysigt med Jens som har varit hemma (: Och nu har han åkt igen och kommer hem om 2 veckor. Lycka till i Norge älskling!

Nu ska jag ta en efterlängtad dusch, bye!